Önska dig något varje gång kl slår 22:22! Jag följer inga mönster, mitt liv är som en 5-årings tecking av ett skyhögt origamihus, utan fönster. Hopp har fjädrar jag använder för att nå allt högre, men ibland faller jag för att bli mer jordnära. För att fullborda något kan man inte bara agera, utan måste också drömma. Inte bara planera utan också tro. Om personer vi älskar försvinner ur våra liv, så kan vi bara låta dem leva för evigt genom att aldrig sluta älska dem. Hus förfaller, människor dör, men sann kärlek... består !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar